OM KVÄLLEN


Kunde jag trolla skulle jag förvandla mig för hennes skull och bestiga hennes förskräckliga begär som en enda stark slät jättelem… Men ingenting, ingenting kommer någonsin att stilla hennes begär... Hon är som livet självt; lever rofyllt vidare - efter utlösningen, utmattningen... efter katastroferna.

 Sedan väntar jag och när hon drömmer smyger jag ner i min källare. I halvdunklet sitter jag i ångan från en konjak och minns vissa brottsstycken ur böcker som samlats inom mig; Texter som övergått mitt förstånd och fått mig att drömma... Jag gnuggar mig i ögonen. 

 Vi är aldrig riktigt där vi är, utan bakom; i minnet - eller framför; i hoppet och fasan... och livets bländvita sken existerar på en plats där vi aldrig kan vara, ens i fantasin... Tröst? Att vinna övertygelse i att det dunkel som för alltid är människans, oavlåtligen tycks sträva mot detta ljus, avstannande och högtidligt, för att sedan stillna för alltid i dess närhet... Mörkret tynar inte i ljusets närhet; De existerar tillsammans där, ljuset och mörkret; i mitten och runtom... Först då en lägereld tänds på den nattsvarta prärien kan mörkret bli till runtom; det sluter sig andaktsfullt likt pöbeln kring en ängel, och tröstar den kalla sorgen med vitt, vitt, vitt... Så människan tynar inte i livets närhet; Vi existerar tillsammans där, livet och människorna; i mitten och runtom...


Jag kikar mot natthimlen. Otaliga otaliga ljuspunkter, så elegant utnålade på denna frusna jättekarta... omhöljda av en blåsvart oändlighet som högtidligt sveper kring de små skenen i lager av ädelgaser och tunn luft och elementarpartiklar. Gång på gång glider min blick över himlavalvet... Vilket arbete... Jag slickar i mig varje del av skönheten däruppe; omättlig, tröstlös...


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


... och just i sådan förväntansfull enfald som hunden när han flackar med de gloende knappögonen mellan mig och spaltmetrarna i DN varje morgon... Som om där fanns någonting för honom att hämta, där bland all den kunskap som jag och DN sitter på varje morgon... Där finns allt han vill om han vill - visst får han glo i DN. Och ingen kan någonsin förklara för honom att alla förklaringar är meningslösa i varje aspekt av kombinationen hund och dagstidning. Och skulle hans namn nämnas i någon Vinn8-spalt i framtiden så finns det ingen chans i världen för den killen att ens få minsta nys eller hum om detta... Ingenting, ingenting alls... men den underbare idioten läser gladeligen vidare med mig i varje ny DN vareviga morgon... Han har till och med börjat att få tidningen när jag är klar med den... och - vad? Nä. Just det. Han skulle ju inte direkt ha den till något särskilt... bär runt på den en stund, lite planlöst... helt planlöst... Biter i något hörn en stund... lägger tassen på... så att det prasslar lite... lämnar den nästan alltid på mattan i hallen... Och själv kommer jag aldrig någonsin att få veta vad han tittar så noga efter, på varje uppslag i varje tidning som trillar genom vår brevlåda... Han kanske förklarar det för mig; hundra gånger om, varje morgon, men..? Nej. Ingenting.


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


Åter i vår säng dröjer sig natthimlen kvar i mina ögon... Himlavalvets nattversion som för alltid kommer att övergå mitt förstånd och få mig att drömma... och efter en stund, vid sömnens yta, precis ovanför eller strax inunder, inleds åter den gamla frenetiska jakten i mitt inre; Bland spridda tankemönster av skilda valörer, versioner och dimensioner, en hel del skräpteser som undkommit utvisning till glömskans alla gråbås...  i trendiga symmetrihyllor och bland sorterade faktahäften; snubblar genom trista kompaktavdelningar och över högar av handböcker, avtal och protokoll... med rejäla hot förbi säkerhetsspärrar och bombhundar in i samtliga hubbar och backuper med ickelogiksignaturer och proxys... Irrar i utmarker, i sankmarker, på kulturytor och runt betongblandare... smyger ljudlöst ett varv kring varje skyddsblock, kring varje lönnbur och tar till sist, mest på skoj, en sväng ner genom källarens kulvertsystem och bort till den riktigt rubbade avdelningen med alla de förrädiska missfärgningar och falska förgreningar som vibrerar där... 


Driven av en istadig idé om att finna något visst... En luggsliten, enfaldig och monoton evighetsidé... likt den hos en hund som fastnat i det egna beslutet att läsa alla delar av Dagens Nyheter precis varje morgon de kommande 10 åren... Med andra ord; en seglivad längtan efter möjliga tecken eller budskap från de större sammanhangen, de kosmiska skeendena… alias världsalltet. Alias Gud. 


Gäspar och glor i taket. DN och världsalltet, hunden och jag... Och kåtheten och hon, och kanske hunden visst inser att han aldrig kommer att begripa något alls av DNs artiklar, men är också han fullständigt oförmögen att få sig själv att sluta försöka... kanske driven av en längtan med hopp om att finna dolda hundtecken eller hundbudskap... från den större morgontidningen, mattes morgonaktiviteter, alias hundhemmet, alias - Hundgud?! nä fan så kan han inte ha fått till det, stackarn... DN är inte Hundgud, DN är DN och Hundguden är väl... tjaa samma som den eller det människor kallar Gud antar jag... Hm... Aha!… Näää stackarn, kan han ha tagit fel på DN och kosmos och nu kan ingen i hela världen förklara det för honom?... Jo kanske, om han träffar någon klok gammal hundfarbror eller hundtant som berättar sanningen för honom... Förutsatt att hundpensionären i så fall själv inte tog fel på Hundgud och Hushållspryl eller Skojigt Ljud eller Mattes Festfrisyr under sitt första levnadsår... och sedan i 12 år fjantat runt här i förorterna i nylonsele och fästinghalsband och slagit i valpar och ungdjur denna löjliga, sorgliga missuppfattning... 


Djur gör en beklämd ibland.


... Och där sover hon... och hon sover precis som livet självt... Som det otydliga, förtvivlade livet som är vårt och hundarnas och alla andras;

 Det sällsamma, hänförande, det förtjusande virriga, tröstlöst ologiska och - alldeles mirakulösa Livet.


© Copyright 2010 Looping Publ. All rights reserved.