LINJÄREN 1 & 2


... Dessa snäckor som

alstras av en molusk...

... som liksom sätts samman

av sig själva... med molusken

som inte kan göra något annat

eftersom den är det blinda verktyg

som oavlåtligen uppför denna

säregna bostad av

salt och pärlemor... 


... Jag påminns om atomernas

uråldriga batalj, som drabbar människan

just där hon tror sig befriad från

beroendet under materien;

i fantasin, i drömmarna... och kroppen

försjunker åter i dvala, orden

tynar bort på läpparna och

snart sprider sig förlamningen till själen

och minnet omtöcknas, bilderna

glider runt i blodet som stiger och

sjunker allt långsammare för varje varv,

ända tills de kör fast och drunknar

i den sortens tomma hårda sömn

som bara infinner sig just efter

ett ögonblicks uppvaknande

mitt i en dröm...


Mina mardrömmar har alltid varit

stränga och geometriska.

Kvintessensen är alltid

tydlig, knivskarp;

En perfekt konformad virvel

inlämmar mig och suger mig in

mot sitt centrum...

Strikta rader av linjer

i olika nivåer som tornar upp

framför mig och som jag i det oändliga

försöker att förändra genom att byta ut

ett segment mot ett annat,

göra ändlösa rättelser i

för att förfina ordningen...


Men sedan några dagar

har mina mardrömmar antagit

allt kusligare uttryck:

På sistone har jag spelat schack

så intensivt att det nu

under natten, på sömnens yta,

flyter upp tvångsmässiga bilder

av löpare…


© Copyright 2010 Looping Publ. All rights reserved.