HUNDARNA II


Hundar bryr sig nästan inte om någonting trots att de är så intresserade. Deras intresse har sitt centrum i nosen och nosen styr genom en värld som är flyktig som gas. Den som promenerar med en hund kan många gånger förundras över dess egenhet att välja ut just dendär speciella lilla tuvan och sedan andas in denna, så häftigt som om den ville snörvla i sig hela världen... Dess blick vilar i det ögonblicket på en obefintlig punkt några centimeter framför nosen, och man undrar ju om deras ögon alls registrerar något just då... Men just denna tuva är ju bara en av tiotusen... och alla dessa andra tuvor förbigås av hunden som om de aldrig funnits. 


Människor skaffar sig hundar för deras sorgsna ögon. Det händer att man skaffar sig barn av samma skäl, men att barnet utvecklas åt ett annat håll... Så att välja en hund är säkrare. 

Om en hund kostar åttatusen kronor utgörs mer än halva summan av priset för bara ögonen. Själva hunden är sedan ramen, inramningen, vilken kan vara hal eller fluffig, skarpt enfärgad eller melerad. Den kan ha en konsistens som en kudde eller som en elektrisk borr. Men detta gäller inte ögonen. Hundögon är alltid fuktiga, sorgsna och bortom allt. Där kan man tala om brunnar.

 Somliga vill ha hundens blick dold under lugg. De vet ändå var den är... de har den som en trubbig gaffel i ryggen.


Men hundar är inte sorgsna. Hundar är känslomässigt indifferenta på ett sätt som skulle skrämma oss människor om vi förstod... Ja, hundens likgiltighet övergår människans förstånd. Och ändå finns det i hundarnas ögon någonting ovisst som vi vill tolka som sorg. Vi vill tolka det som sorg därför att vi vill ha sorg. Och vi vill ta den ifrån hundarna, och hundarna ger oss den utan att ställa frågor. Och vi ger dem mat. Och vi vill gärna tro att sorgen i hundarnas ögon kommer av någonting de har sett... Kanske någonting svårt, kanske någonting outhärdligt vackert i ett tidigare liv; eller att den liknar sorgen i Jesus ögon då han utom sig betraktade mänskligheten. 

 Så leker en hundägare med elden.


Betrakta din fyrbente vän där han ligger med tassen över nosen. Han sover inte. Han är inte vaken. Du känner honom inte särskilt bra. Ändå har ni en gemenskap - Ni är båda delaktiga i en esoterisk kunskap som gäller dig, och endast dig... Nu ligger han där. Han utövar sin tystnadsplikt och ni ska strax ta en promenad eller bevaka en terminal tillsammans.


Man kan äta hundar. Förr gjorde man det allmänt, men nu har det kommit ur bruk. Det beror inte på ändringar i lagen utan bara på att det har kommit bättre kött. Nu finns kalv och lammkött och många har helt upphört med kött för att enbart äta grönt. 

 Om hundarna vore människor skulle de sannolikt vara tacksamma att slippa ätas, för att istället, förhoppningsvis, få en egen grav på en vacker plats... 

Men hundarnas släkte är äldre än människans… hundarna har kommit förbi allt sådant.


© Copyright 2010 Looping Publ. All rights reserved.